Rovdjursförvaltning i Finland, Sverige och Norge
Utplantering
Grundidén med utplantering är att återföra livskraftiga stammar till områden där djuren försvunnit utan att för den skull begränsa eller hindra djurens möjligheter att röra sig fritt.
Borde stora rovdjur utplanteras?
Transplanterad järv. Foto: Forststyrelsen
Metodens användbarhet begränsas av bristen på lämpliga ödemarksområden samt de utplanterade djurens benägenhet att återvända till sitt ursprungliga revir. Dessutom motsätter sig de lokala invånarna vanligen utplantering av rovdjur i deras hemtrakter. Enligt färska undersökningar har unga vargar brett ut sig avsevärt, vilket möjliggör artens spridning i hela landet utan utplantering.
Naturresursinstitutet har flyttat sammanlagt cirka 20 järvar och ungefär fem lodjur och björnar till nya områden i Finland. Vargar har inte flyttats. Flyttningarna har skett åren 1984−1998. Järvarna har förts från renskötselområdet till ställen utanför det, framför allt mellersta och västra Finland. Järvstammen som etablerat sig i Österbotten och mellersta Finlands norra delar är till stor del en följd av utplantering. Björnar och lodjur har flyttats till norra Tavastland och där finns nu etablerade stammar.
Observationer som grund för uppskattningen
Naturresursinstitutets uppskattningar av individantalet baserar sig i första hand på de observationer nätverket av frivilliga rovdjurskontaktpersoner gjort. Naturresursinstitutet utnyttjar vid sin uppskattning också markräkning som görs av jägare, rovdjursobservationer som älgjägare antecknat samt v...
Bedömning av skyddsnivån
De stora rovdjurens skyddsnivå bedöms utifrån naturdirektivets åtgärdsrapport. Vid helhetsbedömningen av skyddsnivån är utgångspunkten en annan än vid bedömning av hotkategori. Bedömningen görs enligt naturgeografiska områden.
