Ekologisk forskning
Rovdjursforskningen i Finland är koncentrerad till Naturresursinstitutet (Luke). Naturresursinstitutet genomför forskningen tillsammans med flera olika instanser. Rovdjursforskningen ger information som används som grund för jord- och skogsbruksministeriets stamförvaltningsbeslut. Till den ekologiska forskningens viktigaste syften hör att öka tillförlitligheten i stamuppskattningen med hjälp av information om de stora rovdjurens revir och rörelser, att samla information om rovdjurens levnadsvanor och ta reda på stammarnas arvsanlag.
Övervakning av djuren och genetisk forskning
Björnen sittar. Foto Sabrina Logeais
Övervakning är ett viktigt sätt att få information om de stora rovdjuren. Djuren kan övervakas på flera sätt beroende på djurets egenskaper och forskningsbehoven. Metoderna utvecklas ständigt för att man ska få allt tillförlitligare information. Att öka övervakningen, till exempel genom att förse fler djur med sändarhalsband, ökar å andra sidan kostnaderna.
Radiomärkning
VHF-övervakning baserar sig på lokalisering av en radiosignal med en pejlingsapparat. Lokaliseringen kräver att en forskare är ute i terrängen. VHF-apparater är förmånliga, men övervakningskostnaderna höga. Antalet lokaliseringar blir ofta inte heller så stort.
GPS-övervakning
GPS-övervakning utnyttjar ett satellitbaserat positioneringssystem (GPS, the Global Positioning System). Djurets halsband positionerar sig själv automatiskt med jämna mellanrum och informationen sparas i halsbandet.
Den sparade informationen får forskaren antingen från ett halsband som lossnat eller genom att programmera halsbandet att skicka positioneringsuppgifterna med hjälp av en radiosignal t.ex. med tre månaders mellanrum. GPS-apparater är dyrare vid anskaffningen än VHF-apparater. Övervakningskostnaderna är i stället mindre och man får betydligt fler positionsuppgifter än med VHF-övervakning. GPS-GSM-övervakning (t.ex. GPS-Direct System) skiljer sig från det föregående på så sätt att forskaren får informationen snabbare. Uppgifterna når forskaren via GSM-telefonnätet.
Triangelinventering
Triangelinventeringen är ett inventeringsprogram för skogsvilt, som omfattar mer än 30 viltarter. Vilttriangeln är en triangelformad räkningslinje. Linjelängden på en triangel är 12 km. I Finland har nästan 1800 vilttrianglar fastslagits. På årsnivå utförs räkning på cirka 800 trianglar sommar och vinter. Jägarna räknar viltet vid trianglarna två gånger per år.
I augusti räknas hönsfåglarna vid vilttrianglarna och alla björnobservationer antecknas också. Under tjugo år har en björn setts bara två gånger vid räkningen, men spår påträffas rätt så rikligt. I januari-mars räknas däggdjursspår vid samma trianglar. Vid spårräkningen ser man spår av varg, järv och lo. Mest träffar man på lospår. Vid vilttrianglarna ses mindre än 100 spår av varg och järv, så resultaten kan inte användas för uppskattning av deras antal.
Genetisk forskning
Naturresursinstitutet deltar i internationella projekt för kartläggning av rovdjursstammarnas gener. De viktigaste samarbetsparterna är universiteten i Uppsala, Lund, Tarto och Bern. Enligt resultaten har våra rovdjursstammar en genetisk variation som är typisk för stora enhetliga populationer. Det är en naturlig följd av att våra rovdjursstammar hör till en stor förekomstzon som till största delen är belägen i Ryssland. Endast järvarna i nordligaste Fjäll-Lappland utgör ett undantag från den regeln. De hör främst till en grupp som är gemensam med Sveriges och Norges norra delar.
Rovdjursforskningen i Finland
I Finland ansvarar Naturresursinstitutet (Luke) för stamuppföljning och forskning när det gäller de stora rovdjuren
Förvaltningsplaner för rovdjursstammarna
Finländarnas åsikter om förvaltning och skydd av de stora rovdjuren är ibland kontroversiella. Man försöker beakta de varierande åsikterna i de nationella förvaltningsplanerna för de stora rovdjuren.
Lagstiftning och bestämmelser
I skyddet och jakten av de stora rovdjuren i Finland tillämpas nationell lagstiftning och internationella överenskommelser.
