Syftet med naturdirektivet är att främja naturens mångfald och hållbar utveckling. Det stävar till att trygga sällsynta och utrotningshotade arters existens på unionens område. Direktivets reglering berör de arter som nämns i dess bilagor.
I direktivets bilagor nämns fyra stora rovdjur som förekommer i Finland:
- Järven hör till de djur- och växtarter som nämns i bilaga II, för vilka områden för särskilda skyddsåtgärder ska inrättas. Det här betyder områden i Natura 2000 -nätverket.
- Björnen och lodjuret samt vargen utanför renskötselområdet hör till arter i bilaga IV och ska åtnjuta ett strikt skydd.
- Vargar i renskötselområdet räknas till arterna i bilaga V.
Huvudregeln är att de stora rovdjuren skyddas
I Finland tillämpar vi det strikta skydd som föreskrivs i naturdirektivets IV bilaga. Det är alltså förbjudet att fånga eller döda även björn, lo eller varg i naturen (12 artikeln). Också annat avsiktligt störande av dem är förbjudet. Naturdirektivet reglerar inte järvjakt eller vargjakt i renskötselområdet lika strikt som utanför det.
Enligt vissa förutsättningar kan man avvika från det strikta skyddet av björn, varg och lo (16 artikeln). Man kan till exempel förebygga särskilt betydande skador på odlingar, boskap, skog, fiskenäring, vattendrag eller annan egendom. Man kan också avvika från det strikta skyddet av folkhälsoskäl, för att trygga den allmänna säkerheten eller för annat viktigt allmänt intresse.
Naturdirektivet tillåter inte bara sådana specificerade undantag utan också jakt på ett mer allmännt sätt.
Även stamförvaltningsjakt är möjlig
Kommissionen har fastslagit en tolkningsanvisning för naturdirektivets 16 artikel. Anvisningen grundar sig i huvudsak på beslut fattade av EU-domstolen och på kommissionens rättstjänsts synpunkter i vissa specialfrågor samt det arbete Artikel 12 -arbetsgruppen utfört. Anvisningen ska garantera en gemensam förståelse hos både nationella och regionala myndigheter, naturvårdsinstanser och andra aktörer som ansvarar för eller deltar i verkställandet av naturdirektivet. Den vill erbjuda praktiska och flexibla sätt att tillämpa bestämmelserna inom ramarna för den aktuella lagstiftningen. Även EU-domstolen har tagit stöd av anvisningen i sina tolkningar. Tolkningsanvisningen skapar en klar och konsekvent grund för tillämpande av 16 artikeln.
I tolkningsanvisningen rekommenderas användning av undantagsskäl 1 e i naturdirektivets 16 artikel, det vill säga stamförvaltningsjakt, när det i medlemsstaten finns en förvaltningsplan för en viss art. Som exempel nämner kommissionen förvaltningsplanen för lodjur i Lettland. Kommissionen konstaterar att begränsad och strikt kontrollerad jakt kan anses ha en positiv effekt på populationen och den allmänna opinionen. Därför uppfyller verksamheten helt naturdirektivets 16 artikels punkt 1 e.
Annan tillfredsställande lösning och gynnsam skyddsnivå
Före man kan avvika från skyddet av ett stort rovdjur av individuell orsak eller i stamförvaltningssyfte förutsätter direktivet att man utreder om det finns någon annan tillfredsställande lösning, som till exempel elstängsel. Dessutom måste man alltid försäkra sig om att rovdjursjakten inte äventyrar uppnåendet av en gynnsam skyddsnivå för arten.
