Rovdjursförvaltning i Finland, Sverige och Norge
LAGSTIFTNING OCH BESTÄMMELSER
Vid skydd av och jakt på våra stora rovdjur tillämpas nationell lag och internationella avtal.
Järv. Foto Kimmo Pöri
Jaktlagen och förordningarna
Björnen, vargen, lodjuret och järven är viltarter. Om vilt stadgas i jaktlagen. Mer detaljerade stadganden finns i jaktförordningen, statsrådets förordning om dispenser som stadgas i jaktlagen samt i jord- och skogsbruksministeriets artspecifika förordningar. Läs mer om jaktlagen.
Naturvårdslagen och naturvårdsförordningen
En målsättning i naturvårdslagen är att bevara naturens mångfald. Enligt naturvårdsförordningen ska miljöministeriet lägga upp övervakningen av vilt levande arter så att det på basis av den är möjligt att bedöma skyddsnivån för arterna. Läs mer om naturvårdslagen.
EU och skyddet av de stora rovdjuren
Som medlemsland i Europeiska unionen beaktar Finland unionens lagstiftning i sitt beslutsfattande. EU:s direktiv överförs i den nationella lagstiftningen och berör därför alla enskilda aktörer. De stora rovdjurens ställning regleras av naturdirektivet, vars bestämmelser har integrerats i Finlands jaktlag och jaktförordning. Läs mer om EU-lagstiftning.
Internationella avtal
Vilka skyldigheter har Finland? Läs mer om internationella avtal för skydd av stora rovdjuren.
EU och skyddet av de stora rovdjuren
De stora rovdjurens ställning regleras av naturdirektivet, vars bestämmelser har integrerats i Finlands jaktlag och jaktförordning. Som medlemsland i Europeiska unionen beaktar Finland unionens lagstiftning i sitt beslutsfattande.
Jaktlagen och jaktförordningen
Björnen, vargen, lodjuret och järven är viltarter. Om vilt stadgas i jaktlagen. Mer detaljerade stadganden finns i jaktförordningen, statsrådets förordning om dispenser som stadgas i jaktlagen samt i jord- och skogsbruksministeriets artspecifika förordningar.
Naturvårdslagen och naturvårdsförordningen
En målsättning i naturvårdslagen är att bevara naturens mångfald. Enligt naturvårdsförordningen ska miljöministeriet lägga upp övervakningen av vilt levande arter så att det på basis av den är möjligt att bedöma skyddsnivån för arterna.
