VARGJAKT

Vargjakt lyckas praktiskt taget bara när det är snö på marken. Då kan man utgående från spåren ta reda på var vargarna lagt sig för dagen. Vargarna omringas med en tillräckligt stor ring så att de inte skräms iväg i förtid. När man är säker på att vargarna befinner sig i ringen sätter man upp en flagglina.

Tre fällda vargar på släpvagn. Vargjakt. Bild: Aku Ahlholm
Tre fällda vargar på släpvagn. Vargjakt. Bild: Aku Ahlholm

Vargjakt är ett grupparbete

Vargar jagas oftast med flagglina. Man går mot vindriktningen och spänner ut linan med två patruller som går åt var sitt håll. En jägare går före och släpper ut linan från en rulle och en annan kommer efter och placerar den på lämplig höjd. När flagglinan satts ut runt ringen kan man beroende på terrängen försöka minska ringen så den blir lämpligare för jakten.

Flagglinan är ännu effektivare om den förses med lukt. I stället för traditionell flagglina kan man också använda ett plastband som rör sig lätt i vinden och som är enklare att handskas med än flagglinan.

Vaktmännen placerar sig innanför ringen nära linan så att vargen inte hamnar mellan linan och vaktmannen. En drevkarl eller två går sakta med vinden mot vargarna så de sätter sig i rörelse. Drevkarlen håller vargarna i rörelse genom att följa de färska spåren.

När vaktmannen ser vargen närma sig måste han vänta orörlig. Vargen skjuts först när den är på effektivt skottavstånd. Det bästa vapnet för vargjakt är ett gevär.

Man kan också jaga varg utan flagglina. Vargar som vant sig vid lukten och ljuden från bebyggelse kanske inte hålls innanför flagglinan. Då jagas vargarna genom att vaktmännen placeras utanför ringen.

Vargjakt med dispens

Vargen är i enlighet med 37 § i jaktlagen alltid fridlyst. Jaktlagstiftningen möjliggör dock med stöd av 41a § beviljande av dispenser, om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning och beslutet inte inverkar menligt på möjligheterna att upprätthålla en gynnsam skyddsnivå inom artens naturliga utbredningsområde. Dispens kan beviljas till exempel för att bevara övrig natur, förebygga skador på boskapsuppfödning, säkerställa den allmänna säkerheten eller av sociala orsaker.


Vargjakt med stöd av dispens är i princip möjlig året om. Finlands viltcentral behandlar ansökningar och fattar beslut enligt prövning från fall till fall. Genom förordning av statsrådet föreskrivs noggrannare om bland annat bedömningen av förutsättningarna för dispens och att dispensens giltighetstid är högst 21 dygn. Dessutom begränsas Finlands viltcentrals prövningsrätt av jord- och skogsbruksministeriets förordning, genom vilken bestäms den årliga högsta bytesmängden vid jakt som sker med stöd av dispens. En varg som fälls med stöd av dispens ska omedelbart följande vardag anmälas till Finlands viltcentral och polisinrättningen.


En varg som fåtts som byte hör till staten och ska sändas till Naturresursinstitutet. Om delar av vargar saluförs, ska för ändamålet ansökas om CITES-tillstånd från Finlands miljöcentral och om intyg över laglig fångst som beviljas av Finlands viltcentral.

Förvaltningsplanen för vargstammen

Förvaltningsplanen för Finlands vargstam från år 2005 var den första fastställda förvaltningsplanen. Den var också den första förvaltningsplanen som reviderades. Finlands viltcentral utarbetade i samarbete med Naturresursinstitutet en ny förvaltningsplan för Finlands vargstam, som godkändes i jord- ...

Jaktlagen och jaktförordningen

Björnen, vargen, lodjuret och järven är viltarter. Om vilt stadgas i jaktlagen. Mer detaljerade stadganden finns i jaktförordningen, statsrådets förordning om dispenser som stadgas i jaktlagen samt i jord- och skogsbruksministeriets artspecifika förordningar.

Observationer som grund för uppskattningen

Naturresursinstitutets uppskattningar av individantalet baserar sig i första hand på de observationer nätverket av frivilliga rovdjurskontaktpersoner gjort. Naturresursinstitutet utnyttjar vid sin uppskattning också markräkning som görs av jägare, rovdjursobservationer som älgjägare antecknat samt v...