Många myndigheter, organisationer och människor som är intresserade av rovdjur deltar i förvaltningen och skyddandet av de stora rovdjuren. En rätt planerad jakt innebär också förvaltning och skydd av rovdjursstammarna.
Lodjuret har spridit sig över hela Finland och nuförtiden har många jägare möjlighet att delta i jakten på det. Jaktsäsongen för lo börjar i början av december i nästan hela Finland. Bara i renskötselområdet börjar den redan i början av oktober. Jakten lyckas endast när marken är snötäckt.
lör mars 12 17:07:00 2016
Våra stora rovdjur är björn, varg, lo och järv. Man ser dem sällan i naturen, men djuren lämnar spår efter sig: tassavtryck, avföring, kadaver efter bytesdjur och söndrade myrstackar och stubbar. Man kan också höra rovdjur: lodjuren jamar på våren och vargarna ylar särskilt på hösten.
Det kan vara svårt att identifiera spår efter de stora rovdjuren; vargspår liknar till exempel spåren efter en stor hund.
– En vargs tassavtryck är vanligen betydligt längre än bredden, medan hundens tassavtryck är rundare. Utgående från enskilda tassavtryck är det ändå svårt att säga med säkerhet om det lämnats av en varg eller en hund. Men djurets sätt att röra sig och beteendet avslöjar arten, berättar forskningsmästare Antti Härkälä på Naturresursinstitutet.
Man kan lära sig känna igen både spår och läten av djur på suurpedot.fi.
Artbestämning kan göras också på djurets avföring.
– Eftersom vargen äter kött är dess avföring mörk och fast. En hund som äter industriellt tillverkat foder har ljusare och geggigare bajs. I vargavföring syns ofta också päls från bytesdjur, summerar Härkälä.
Observationer av stora rovdjur kan rapporteras till jaktvårdsföreningens rovdjurskontaktperson, som kontrollerar observationen och antecknar den i observationssystemet för stora rovdjur, Tassu.
– Det är viktigt att rapportera observationerna, för utgående från dem uppskattas de stora rovdjurens utbredning och antal. Tassu-systemet används också av myndigheter och på basis av det fattas beslut om tillståndsförfaranden, säger Härkälä.
Att man meddelar observationer om stora rovdjur betyder alltså inte att en varg som lämnat spår efter sig kommer att bli jagad.
– Det är frågan om en metod att samla information om observationer av stora rovdjur i hela Finland. Ju mer vi vet om djuren desto bättre kan vi fatta beslut om till exempel skydd och jaktdimensionering, framhåller Härkälä.
Alla som rör sig i naturen och gör observationer av stora rovdjur spelar en viktig roll i uppskattningen av bestånden. Vi får också information om de stora rovdjurens rörelser och antal genom sändardjur, observationer av ungar, räkning och genom att följa med jaktbyten.
– Med modern teknik kan vi till exempel fastställa dna ur vargavföring, så att vi kan ge individen en egen kod. Genom dna-prover får vi exakta uppgifter om både enskilda djurs och flockars rörelser, berättar Härkälä.
Våren innebär en ny början i de stora rovdjurens liv. Björnungarna har redan fötts i vinteridet, vargarnas brunsttid är förbi och ungarna föds i början av maj. Också lon föder i maj-juni.
Även om de stora rovdjuren inte lurpassar på oss människor utan hellre undviker oss lönar det sig inte att följa efter en björn som krupit ur idet eller en flock lekande vargungar.
– Vargar och björnar upptäcker i regel oss innan vi upptäcker dem. Ofta ser vi dem inte alls eftersom de redan slunkit undan. Om en människa stöter på ett stort rovdjur har något gått fel. Människan har kanske råkat på björnens vinteride eller i misstag kommit emellan honan och ungarna, säger Härkälä.
Om man i naturen hamnar öga mot öga med ett stort rovdjur är det bäst att lugnt avlägsna sig från platsen.
Du kan lära dig känna igen spår och läten av de stora rovdjuren på nätet på suurpedot.fi.
Om du hittar spår efter stora rovdjur, rapportera om dem till jaktvårdsföreningen. Rovdjurskontaktpersonernas kontaktuppgifter hittar du i Finlands viltcentrals och jaktvårdsföreningarnas riksomfattande databas på adressen riista.fi/sv/viltforvaltningen/kontaktuppgifter.
Vem som helst som rör sig i naturen kommer inte åt observationssystemet för stora rovdjur, Tassu, men mindre detaljerade uppgifter om observationer av stora rovdjur i Finland kan du följa med på adressen riistahavainnot.fi.
Förvaltningsplanen för lodjursstammen i Finland fastställdes år 2006. I förvaltningsplanen beskrivs riktlinjerna med vilka jord- och skogsbruksministeriet fortsätter den systematiska förvaltningen av lodjursstammen och etablerandet av stammen till en bestående del av Finlands natur. Den grundläggand...
Björnen, vargen, lodjuret och järven är viltarter. Om vilt stadgas i jaktlagen. Mer detaljerade stadganden finns i jaktförordningen, statsrådets förordning om dispenser som stadgas i jaktlagen samt i jord- och skogsbruksministeriets artspecifika förordningar.
Naturresursinstitutets uppskattningar av individantalet baserar sig i första hand på de observationer nätverket av frivilliga rovdjurskontaktpersoner gjort. Naturresursinstitutet utnyttjar vid sin uppskattning också markräkning som görs av jägare, rovdjursobservationer som älgjägare antecknat samt v...
Lodjuret är Finlands enda vilda kattdjur. Precis som andra katter är den verkligen ett utpräglat rovdjur. Dess föda består nästan uteslutande av däggdjur och fåglar. När man i gamla tider pratade om lodjur var det främst om den värdefulla pälsen.
När du möter en lo i naturen eller bland bebyggelse, försök använda sunt förnuft. Det är alltid bäst att vara lugn och dra sig undan i den riktning man kommit ifrån. I Finland känner man inte till ett enda fall där en lo skulle ha rivit en människa dödligt eller ens allvarligt..
