Många myndigheter, organisationer och människor som är intresserade av rovdjur deltar i förvaltningen och skyddandet av de stora rovdjuren. En rätt planerad jakt innebär också förvaltning och skydd av rovdjursstammarna.
Björnjakten har på sätt och vis upplevt en renässans i Finland. I och med att björnstammen ökat har allt fler jägare fått möjlighet att delta i björnjakt. Konsten att jaga björn har bevarats väl i östra och norra Finland. I resten av landet har det blivit ett avbrott i jakttraditionerna, som nu kompenseras genom utbildning av jägarna.
Jagade björn. Foto: Ari Väisänen
Hundar har alltid använts som hjälp vid björnjakt. Under de senaste tio åren har man igen fäst mer uppmärksamhet vid förädling av hundar som skäller på björn och man har försökt hitta släktlinjer som skäller på björn inom olika hundraser. Framgångsrik björnjakt baserar sig på följning av björnarna redan innan jaktsäsongen börjar.
Man försöker få till stånd en situation där hunden kan släppas på ett färskt björnspår. Vaktmännen placeras vid de kända björnrutterna. Om björnen stannar vid hundens skall kan hundföraren försöka smyga till skjutläge. Oftast stannar björnen inte kvar och lyssnar på skällandet utan rör på sig. Då kan en vaktman få tillfälle att fälla den.
En annan populär jaktmetod är vakt vid björnens vanliga rutter. Från och med slutet av augusti äter björnarna aktivt för att bygga upp fettreserverna till vintern. Från matstället flyttar sig björnarna på morgonen till sina dagsviloplatser och på kvällen igen till matplatsen. På det sättet uppstår tydligt synliga rutter i terrängen.
Jägaren placerar sig i god tid före skymningen vid en sådan rutt med vinden emot sig. Vaktstället kan vara på marken eller i ett torn. Fördelen med torn är bättre sikt och mindre risk att jägarens lukt når björnens känsliga nos.
En jägare som vill delta i björnjakt måste genomgå ett skjutprov. I björnprovet skjuter man under 90 sekunder fyra skott i en stillastående björnfigur. Alla skott måste träffa ett målområde som är 17 centimeter i diameter.
Björnen hör till de helt fredade djuren, vars jakt regleras med Europeiska unionens naturdirektiv. I Finland är björnstammen tillräckligt stor för att man ska kunna reglera dess storlek genom stamförvaltningsjakt enligt den fastställda förvaltningsplanen.
Den största tillåtna bytesmängden som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet drar upp gränserna för Finlands viltcentral när de beviljar dispenser för jakt.
Jakten på björn inleds årligen den 20 augusti. I renskötselområdena genomförs jakten på basis av kvoter som fastställs för det östra och det västra området. I övriga delar av Finland genomförs jakten med stöd av dispenser som beviljas utgående från ansökningar. När man fällt en björn i renskötselområdet ska man omgående göra en anmälan om detta till Finlands viltcentral. I övriga delar av Finland görs anmälan till Finlands viltcentral och till polisen senast den första vardagen som följer på dagen då djuret fällts.
En björn får inte jagas från sitt bo eller skjutas i boet. Man får inte heller använda lockbeten som har att göra med föda i jakten. Man får alltså inte utnyttja ett kadaver eller en åker med oskördad säd. Honor med ungar under ett år är alltid fridlysta.
Björnkött ska testas med avseende på trikiner innan det äts. Om delar av björnen säljs ska man ha ett CITES-tillstånd från Finlands miljöcentral. För tillståndet behövs även Finlands viltcentrals intyg om att djuret jagats lovligt.
Vid jakt på björn i områden utanför renskötselområdet förutsätts att man har en jaktledare, som utsetts av den som beviljats dispensen, samt ett tillräckligt antal biträdande jaktledare. Jaktledaren ska bland annat planera hur jaktevenemangen genomförs i praktiken, instruera jaktdeltagarna om nödvändiga jaktbestämmelser och skyddsåtgärder samt ansvara för att jaktbestämmelserna och villkoren för dispensen följs.
Läs mer om förordningarna gällande björnjakt (www.riista.fi)
Följ med situationen för stamförvaltningsjakten på björn (www.riista.fi)
Björnen, vargen, lodjuret och järven är viltarter. Om vilt stadgas i jaktlagen. Mer detaljerade stadganden finns i jaktförordningen, statsrådets förordning om dispenser som stadgas i jaktlagen samt i jord- och skogsbruksministeriets artspecifika förordningar.
Med förvaltningen vill man försäkra sig om att björnen förblir en permanent del av Finlands natur. Den grundläggande målsättningen i förvaltningen och skyddet av björnstammen är att bevara stammen på en gynnsam skyddsnivå.
I renskötselområdet kan man köpa tillstånd för björnjakt bl.a. per mobiltelefon. Annanstans behövs ett separat tillstånd och jägaren måste anmäla sig till en samlicens för björnjakt.
Björnen är Europas största rovdjur. Den är en allätare, som äter as och jagar stora hjortdjur. Under den snöiga tiden av året sover björnen vintersömn. Björnen är Finlands nationaldjur. Bland fornfinnarna var den fruktad, men också uppskattad och betraktades till och med som helig.
Möter man en björn blir den oftast överraskad, för björnen undviker människor om den kan. Det är alltid bäst att försöka vara lugn och dra sig undan i den riktning man kommit ifrån.
