Förvaltningsplanen för Finlands lodjursstam

Förvaltningsplanen för lodjursstammen innehåller tre åtgärdshelheter: fördjupade kunskaper om lodjursstammen, stamvårdande åtgärder och acceptans för lodjuret och lodjursförvaltningen. Det finns sammanlagt 45 åtgärder i förvaltningsplanen.

Målet är fortfarande att upprätthålla gynnsam bevarandestatus och samtidigt fortsätta att genomföra åtgärder som är fungerande. I grund och botten är det fråga om att samordna samexistensen mellan lodjur och lokala människor och aktörer.

Lodjur som är strikt skyddat med stöd av habitatdirektivet påträffas över hela landet. Människorna är i huvudsak neutrala eller positiva till lodjur. För jägarna är lodjuret en uppskattad viltart som jagas årligen med stöd av så kallade stamvårdande dispenser. Utvecklingen av lodjursstammen har i hög grad följt regleringen av lodjur.

På 1930- och 1940-talen antogs att lodjur hade dött ut i Finland på grund av jakt. En partiell fredning av lodjur trädde i kraft år 1962 (Pulliainen & Rautiainen 1999). År 1978 började man göra årliga bedömningar av populationens storlek, då antalet uppgick uppskattningsvis till 107 lodjur. År 1990 hade antalet ökat upp till cirka 700 djur. På hela 1990-talet var antalet tämligen stabilt, men började växa kraftigare mot millennieskiftet (Förvaltningsplan för lodjursstammen i Finland - Bakgrund till förvaltning av stammen). Finland blev medlem i EU i januari 1995. I och med medlemskapet togs habitatdirektivets krav på strikt skydd av lodjur även in i den nationella lagstiftningen. Under 2000-talets första decennium fastställdes också de första förvaltningsplanerna för stora rovdjur som hade beretts under ledning av jord- och skogsbruksministeriet.

Finlands lodjursstam har växt sedan 2006, då den tidigare förvaltningsplanen fastställdes. Då bedömdes stammens storlek vara ungefär 1 100 - 1 200 lodjur (Kojola m.fl. 2006). Enligt bedömningen 2021 före jaktsäsongen 2021/2022 fanns det uppskattningsvis 2 155 - 2 280 över ett år gamla lodjur i Finland (Holmala m.fl. 2021). Redan när den tidigare förvaltningsplanen gavs ut låg stammen på gynnsam skyddsnivå och gör det fortfarande. I den senaste bedömningen av hotade arter togs lodjur bort från den så kallade röda listan och klassificerades som en livskraftig art.

Finland är indelat i två förvaltningsområden

Finland är indelat i två förvaltningsområden, det vill säga renskötselområdet och övriga Finland. I renskötselområdet finns det relativt få lodjur och inom det så kallade övriga Finlands område utanför renskötselområdet finns det gott om lodjur. Det finns många skillnader mellan områdena. Till exempel lodjurets ekologiska utgångspunkter, exaktheten i bedömningen av stammens storlek, de huvudsakliga metoderna för att förvalta stammen, de skador som lodjuret orsakar på djur och antalet skador skiljer sig från varandra i de två områdena.

I renskötselområdet kan lodjur orsaka stora ekonomiska skador för renskötseln. I renskötselområdet är syftet att med skadebaserade och stamvårdande dispenser minska de skador som lodjuren orsakar. I övriga delar av landet orsakar en stor lodjursstam inte heller skador för näringarna på samma sätt som i renskötselområdet. Syftet med stamvårdande jakt är att hålla stammen på nuvarande nivå i det övriga Finland. Målet med stamvårdande jakt är att lodjursstammen är livskraftig och ligger på en gynnsam skyddsnivå i hela landet även i fortsättningen, att olägenheterna till följd av lodjurens närvaro minimeras och att lodjursstammen hålls skygg för människan.

Till förvaltningsplanens åtgärder hör också till exempel att följa upp och forska lodjursstammen, förebygga och ersätta skador samt kommunikation. De viktigaste aktörerna i arbetet med att genomföra förvaltningsplanen är jord- och skogsbruksministeriet, Finlands viltcentral och Naturresursinstitutet. 

Förvaltningsplan för lodjursstammen i Finland (PDF 86,5 MT, öppnas i en ny flik)