De stora rovdjuren och rennäringen

Nuförtiden kan förhållandet mellan våra stora rovdjur och renstammen granskas bättre än förut i ljuset av forskningsresultat. En viktig faktor är naturligtvis rovdjursstammarnas variation i renskötselområdena på lång och kort sikt. Antalet skador på renar orsakade av rovdjur står i nära relation till rovdjurens individantal: i områden med tät rovdjursstam faller fler renar som byte för rovdjuren än i områden med färre rovdjur. Men det är också många andra faktorer som påverkar, bland annat områdets rovdjursarter och deras inbördes relationer samt mängden alternativa byten (till exempel älg, hare och skogshönsfåglar). Även andra naturförhållanden och renarnas kondition inverkar på renarnas risk att falla offer för rovdjur.

De stora rovdjuren i Finlands renskötselområde

Det till antalet rikligaste stora rovdjuret i renskötselområdet är björnen. Sommaren är en viktig tid med tanke på renskötselns lönsamhet, eftersom man då ser hur bra kalvarna klarar sig. Björnar orsakar skador på renar särskilt i maj under kalvningstiden och i början av juni. Det är speciellt kalvarna björnarna riktar in sig på, men en björn kan också fälla en vuxen ren. Björnen jagar också ren på hösten när den förbereder sig för sin vintersömn.

Av alla våra stora rovdjur är det järven som gör de största skadorna i renskötselområdet. År 2019 var de skador järven orsakade på renar större än de andra tre stora rovdjurens tillsammans. Järvarna dödar renar i huvudsak på vårvintern och målet är oftast avelsvajorna. Järven är alttid strängt fridlyst i hela Finland. Undantag från fridlysningen får med stöd av jaktlagens 41 § 1 mom. endast göras med Finlands viltcentrals tillstånd på de villkor som ingår i lagens 41 a §. Detta förutsätter att man inte har någon annan tillfredsställande lösning att tillgå och att beslutet inte riskerar bevarandet av artens gynnsamma skyddsstatus i artens naturliga utbredningsområde. Efter 2016 har man årligen beviljat åtta licenser för jakt på järv i den östra och norra delen av renskötselområdet. Detta i syfte att minska de stora skadorna på renskötseln. Järv förekommer särskilt i fjällområdena i Enontekis, Enare och Utsjoki, men den trivs också i skogsområden nära vår östra gräns. Där kallas den skogsjärv. Utanför renskötselområdet orsakar järven praktiskt taget inga skador.

Lodjursstammen är gles i renskötselområdet och uppskattningen av populationens storlek i området är förknippad med fler osäkerhetsfaktorer än i andra delar av landet. Ungefär 3 procent av lodjursstammen beräknas bo i detta område. Ställvis orsakar lodjuren betydande skador på renar.

I förhållande till sitt antal i renskötselområdet orsakar vargen de största skadorna på renar. Mängden vargar som inte bildat revir och som rör sig i renskötselområdet påverkas av antalet individer som kommer från Ryssland och söderifrån och kan variera stort under året. Renskötselområdet har inte under de senaste åren varit fortplantningsområde för vargarna. Där har på tio år fötts sammanlagt endast några kullar. Den minsta livskraftiga stammen enligt förvaltningsplanen för Finlands vargstam, 25 reproducerande par, kan uppnås utanför renskötselområdet, där det finns tillräckligt med livsrum för en vargstam av den eftersträvade minimistorleken, så att också skadorna är rimliga.

År 2019 orsakade vargen, trots sitt ringa antal, nästan 1,1 miljoner euros kalkylmässiga skador för rennäringen. Järven orsakade mest kalkylmässiga skador år 2019, det vill säga för cirka 3,6 miljoner euro och lodjuret, för cirka 0,77 miljoner euro. Björnen orsakade skador för 1,1 miljoner euro. 

Ersättning för rovdjursskador på renar

Staten betalar inom ramen för budgeten ersättningar till renägarna för skador på ren som orsakats av stora rovdjur (björn, järv, lo och varg). Jord- och skogsbruksministeriet ansvarar för ersättningarna.

Om rovdjursskador ska lämnas en anmälan till landsbygdsnäringsmyndigheten på den ort där skadan har skett. Anmälan kan också lämnas in med appen Pesä.

Ersättningen betalas direkt till åt renägaren, förutsatt att ägaren kan identifieras med hjälp av renens öronmärke eller annan identifikation, till exempel halsband. Om renen inte kan identifieras betalas ersättningen till områdets renbeteslag.

För skador på renar orsakade av kungsörnen ansvarar miljöministeriet.