Lodjurets levnadsvanor och fortplantning
Lon rör sig smidigt och ljudlöst. Precis som andra kattdjur ser den utmärkt i mörker. Ögonen är stora och hornhinnan speglar ljus. Lodjurets hörsel är välutvecklad i motsats till luktsinnet och lon lokaliserar sitt byte i huvudsak med hjälp av hörseln och den skarpa synen.
Lodjurspar. Foto: Vastavalo
Med undantag av brunsttiden är lodjuret ensamlevande
Hanarna har större revir än honorna och en hanes revir kan delvis överlappa flera olika honors revir. Lon rör sig vid svagt ljus och om natten, ibland också om dagen. Den föredrar att vila sig i svåråtkomlig blockmark och backig terräng och om den känner sig hotad kan den klättra upp i ett träd.
På grund av lons skarpa sinnen får människor sällan se den. Lodjuret har inga naturliga fiender, men undviker vargar.
Fortplantning
Lodjurets brunsttid infaller i februari–mars. Dräktighetstiden varar 63–72 dygn. Lon föder 1–4 ungar, vanligtvis 2–3. Hur många ungar som föds beror både på mammans ålder och näringstillstånd, de första kullarna är vanligen mindre. Ungarna lever med sin mamma som en familjegrupp och är beroende av mamman ända till följande vår.
Föda och jakt
Lon är en köttätare. Bytena varierar mycket, från smågnagare och fåglar till stora djur som hjortar och renar. Populär föda är harar och vitsvanshjortar samt i Lappland renar. Lodjurets tänder lämpar sig dåligt för att gnaga på fruset kött.
Förekomst
Finlands rovdjursstam har ökat tack vare fridlysning och i dag påträffas lodjur över hela landet. Lodjurets revir varierar i storlek och kan vara 100-1000 kvadratkilometer. Hanarna har större revir än honorna och på en hanes revir kan det leva flera honor.