Björnens kännetecken
Björnens päls är väldigt tjock och ger björnen ett knubbigt utseende. Öronen är små och runda, men syns ändå tydligt. Björnens färg varierar från svartbrun till gulbrun.
Björnen. Foto: Petri Timonen.
Björnen är Finlands största rovdjur
- Kroppslängd: 135-250 cm
- Honorna väger 45-170 kg och hanarna 47-300 kg
- Svansen är 5-15 cm lång och delvis täckt av päls
Anatomi
Björnen har en relativt lång nos, i vilken näshålan med sitt luktepitel finns. Detta skvallrar om björnens goda luktsinne. Björnens syn är svag och ögonen förhållandevis små.
Björnens tänder säger något om dess mångsidiga kost. Hörntänderna är långa och kraftiga, och gör det möjligt att hålla fast och döda ett byte. Men endast cirka en fjärdedel av björnens kost består av kött. Dess rovtänder är därför ganska små jämfört med de andra stora rovdjurens. Kindtänderna med sina breda och knöliga tuggytor lämpar sig bättre för finfördelande och malande av vegetabilisk föda än för köttstyckning. Den breda kindbågen betyder att muskeln mellan kindbågen och nedre käken är välutvecklad och möjliggör en kraftig malande rörelse i sidled mellan övre och nedre käken.
Benkammarna på skallens baksida ger ett fäste för de kraftiga nackmusklerna. Med hjälp av dem kan björnen flytta på stora bytesdjur för att äta dem senare.
Björnens spår
Björnen har de största fotspåren bland vårt lands vilda djur. Spåren efter björnens baktassar påminner lite om en människas fotspår. På sommaren kan du hitta söndrade myrstackar och stubbar efter björnen. På vintern kan ett andningshål vara det enda som syns av björnens ide.
Björnens levnadsvanor och fortplantning
Under den snöiga tiden av året sover björnen vintersömn. Björnarna drar sig tillbaka till sina iden i september-november och vaknar i mars-maj. På somrarna rör sig hanarna mycket mer än man i allmänhet trott.