Björnen (Ursus arctos)

Björnen (Ursus arctos) är Europas största rovdjur. Den är en allätare, som äter as och jagar stora hjortdjur. Under den snöiga tiden av året sover björnen vintersömn. Björnen är Finlands nationaldjur. Bland fornfinnarna var den fruktad, men också uppskattad och betraktades till och med som helig.

Att björnen var så viktig för gamla tiders finnar bevisas av att det finns mer än tvåhundra olika benämningar på björnen i finska språket. Många har hört benämningarna nalle, otso och mesikämmen, men också mettä, metsä, otava och mörkö har varit synonymer för björn. På svenska har man använt namn som styggnacke, storkräk, myrtass och bamsefar om björnen.

Björnen med två ungarna. Björn och två ungar. Foto: Lassi Rautiainen.
En björngröng i ett pinjeträd som håller stammen med ett framben, det andra på en gren. Björn valp i ett träd. Foto: Vastavalo.
Björnens skalle i närbild. Björnens skalle. Foto Luontokeskus Petola

Björnens kännetecken

Björnens päls är väldigt tjock och ger björnen ett knubbigt utseende. Öronen är små och runda, men syns ändå tydligt. Björnens färg varierar från svartbrun till gulbrun.

Björnbrummande

Björnens spår

Björnen har de största fotspåren bland vårt lands vilda djur. Spåren efter björnens baktassar påminner lite om en människas fotspår. På sommaren kan du hitta söndrade myrstackar och stubbar efter björnen. På vintern kan ett andningshål vara det enda som syns av björnens ide.